Torpet Östra Sand i Älvan

Det såg ödsligt ut det lilla torpet. Borta var spåren efter alla människor. Musiken hade tystnat och grammofonen var på väg till Linköping. Albertina Andersdotter som bodde i torpet var inomhus. Hon var nog lite trött, hon var ju närmare 80 år. Kanske tog alla gästerna hon hade haft tåget från Älvans station in till Linköping. Det var märkligt men det behövdes ingen häst och vagn längre, och Axel, hennes näst yngste son jobbade ju på järnvägen, så han visste hur det gick till med tågen. Annat var det vid 1869 då hon gifte sig och flyttade hit. Då gick det inga järnvägar förbi torpet Östra Sand i Älvestads socken och inte heller kunde man åka buss eller cykel dit. Det kom ingen bil och ingen moped på vägen från Linköping. Så Albertina kom med häst och vagn, nygift som hon var och kanske var det hennes pappa nämndemannen som skjutsade henne.