Tågresor

I Älvan stannade tågen ibland och då gick kanske Axel, Albertinas näst yngste son på. Han arbetade ju vid järnvägen. Först var han bromsare och sen konduktör. På den tiden, i början av 1900-talet, gick inga X2000 från Stockholm, tågen svischade inte fram i racerfart, utan de tuffade på i lugn takt genom landet. Tågen behövde mycket folk som jobbade på dem. Kol skulle skyfflas, pannan skulle eldas och vagnarna skulle bromsas. Här var inget automatiskt. Och hade man tur kunde man tillsist bli konduktör. Då fick man gå i stilig uniform genom tågvagnarna.

Tågen tuffade på åt alla möjliga håll. Från Stockholm kunde man resa både till Linköping och Malmö, och från Linköping kunde man komma till Älvan och Motala. Men valdes ett annat tåg som gick på ett annat spår, så kunde man komma till Kisa. Och startade man i tid kunde tåget anlända stationen klockan 11, lagom till lunch.