Klosterkyrkan i Vreta




Anna Persdotter, tager du ... Det var så han skulle säga, kyrkoherden, till henne och Abraham. Hon skulle få gå in i kyrkan, fram till koret som ogift kvinna, sedan gå ut som hustru och fru. Vad hon hade längtat. Hon var ju i alla fall nästan 28 år. Det var dags nu. Tur att hösten var lika vacker som den blev år 2010. En svindlande lång tid bort, 252 år senare. Men vad bekymrade det Anna, kyrkan var lika vacker, kärleken lika stort och hösten lika strålande vilket år det än var.  Och Vreta Klosters kyrka stod där som den alltid hade gjort, i flera hundra år hade den funnits och den står där än, flera hundra år senare. 

Kommentarer