En hemsökelsens dag


Klockan var straxt efter 4 den där kalla natten den 18 november 1856. De flesta människor i Eksjö sov . Kanske en sömnig nattvakt patrullerade gatorna. Gustaf, Carl Johan Lindgrens yngste son gnällde och ville komma upp. Hans mamma, Maria Jonasdotter, släpade sig sömnigt upp och satte fötterna på det kalla golvet. Lägenheten nummer 12 låg i Eksjös kvarter nummer 3 och ännu fanns inga elektriska element som värmde upp rummen. Gustav var just ett år fyllda och höll på att få sina första tänder. Det gjorde ont i munnen och var svårt att sova. Maria tog upp sin son och gungade honom sakta och efter ett tag somnade han om. Hon stoppade tillbaka honom i sängen och gick sedan fram till fönstret. Det var så magiskt att titta ut på den lugna öde staden, den var så annorlunda på natten. Men var det inte ett konstigt sken bort mot torget. Hon rynkade pannan. Vad gjorde de vid kyrkan? Skenet påminde henne om något, kunde det … Hon ruskade liv i sin make. – Vakna, Carl Johan, viskade hon. Det är något på tok där ute.

Kommentarer