Utsikten

Det var dit de skulle. Till berget långt där borta. Vägen dit var svindlande lång, men längst nere i dalen fanns en liten stuga, där de nog kunde vila sig och sova om natten. Vägarna var öde och inte fyllda med bilar som nu. I början av 1920-talet var bilarna inte så många. Bussen syntes inte till, möjligen fanns ingen busslinje åt det här hållet. Det var bara tystnaden, fåglarna och cyklarnas gnissel som hördes. Kanske skulle kedjan ha smörjts ännu en gång. Växlarna var det i alla fall inte som lät, för damernas cyklar hade inga växlar.  Här fick det trampas med starka benmuskler och när man inte orkade fick man gå och leda cykeln bredvid sig. Men framåt kom de och tillsist hörde de ett mäktigt brusande. Vad kunde det vara måntro?