Harald och Hallingdal

För länge, länge, länge sedan föddes Harald.  Året var 860 eller där omkring (det är innan medeltiden). Han bodde i det som skulle bli landet Norge. Harald tog det inte lugnt och drack mjöd och solade sig på eftermiddagarna, nej han kämpade och slet, krigade och slogs för att alla småriken skulle bli hans. Tillsist blev han kung över hela Norge.

Kanske stod han en dag i Hallingdal och kände sig nöjd. Inte kunde han undgå att se hur vackert allt var. Fjällen som höjde sig, floden som rann där i mellan, träden, naturen och ett och annat hus. Och allt var hans. Håret fladdrade i vinden, eller möjligen stod det rakt ut. Det var varken kammat eller klippt. Troligen inte heller tvättat på många år, men snart skulle det ske. Löftet han givit hade blivit uppfyllt. Nu var hela Norge hans och då kunde han klippa sig. Harald Hårfager, kung av hela Norge, manade på sin häst och red ned mot vattnet.