tisdag 6 november 2012

Naturens hämnd i Eklandskapet Linköping



Att omslutas av hård och rå bark, känna fukten tränga in, sakta omslutas av mörker tills allt är slut. Så är det att vara övergiven i ett träd, att inte längre vara nyttig utan bortglömd. Utan telefontrådar och telefontrådsreparatörer finns ingen anledning att fortsätta fungera. Stilla och sakta i väntan att slukas helt. Isolatorernas död, naturens hämnd. Rena skräckfilmsmanuset.

4 kommentarer:

  1. Som någon sagt: Hämnden är ljuv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trädet skrattar tyst för sig själv.Jag hörde ett tyst muller :).

      Radera
  2. Blundar och läser, skräck är inte min grej. Jag kan fortfarande inte se dig på min blogg, är det mina eller dina inställningar som är vaj?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska ta det försiktigt med skräckhistorier, jag lovar.Och det var en inställning hos mig som var fel. Är rätt stolt för att jag själv tillsist lyckades lösa vad det var utan hjälp från tekniker och annat kunnigt folk.

      Radera