Brahehus

Huset skulle, tänkte Pehr Brahe d.y., vara ett änkesäte åt frugan . Ett litet nätt slott som skulle trösta henne när han dog och en plats som skulle var hennes egen. Men livet går inte alltid som man tänkt sig, för när alla stenar tillsist var på plats, taket putsat, möblerna inburna och invigningsfesten stod för dörren, så var hon redan död. Fru Kristina Katarina Stenbock dog en sorglig junidag år 1650. Redan tre år senare gifte Per Brahe om sig, men Brahe hus, vid Vättern, blev inte nya fruns änkesäte, nej nu blev det parets gästhus. Det var på tiden innan friggebodar och rum i källaren var till för gästerna. Här var det platsbyggt, fristående boende som gällde, och rätt långt bort från värdfamiljen skulle det vara.  Men det fanns nog någon nytta med det. Släktingar som dyker upp i tid och otid och aldrig har vett att åka hem efter en dag eller två, kan bli lite jobbiga om de bor i gästrummet i källaren. Här, på Brahe hus kunde de husera hur länge de ville, eller i alla fall så länge maten räckte och ville de prata med värdfamiljen fick de väl signalera med ljusstaken. Pehr Brahe och nya frun bodde på Visingsö mitt ute i Vättern och kanske deras sovrum hade ett fönster med utsikt mot Brahehus. Och kanske såg de gästernas blinkande ljus och suckade tungt. – Vi tar båten i morgon, älsklingen min, mumlade Pehr Brahe och somnade tungt på sin kudde. Nu är det alldeles för sent.