fredag 16 mars 2012

Vägen



För många är sedan fanns ingen astfalt på vägarna man var tvungen att ta in till staden. Inga trafikljus, målade övergångsställen eller gatlyktor. Inga trottoarer kantade vägen. Ibland var vägen bara en skogsstig men ibland  hände det att vägen kantades av gärdsgårdar och marken var täckt av höstens löv. Hade man barnasinnet kvar kunde man alltid sparka i löven och höra prasslet när de for omkring.
Det tog längre tid att komma dit man var på väg, och kanske såg man inte det vackra runt omkring. Tankarna var kanske på annat håll, vägen var kanske välkänd. Men jag tror att det fanns en plats där bortom kröken som var gjord för en matsäckspaus. Ett ställe att vila trötta fötter och ben, en plats att samla kraft så man orkade ända fram, en plats som gjord för att se det vackra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar